Total löpningseufori och PB

image

Kom hem från första löprundan på 2 1/2 vecka för en liten stund sen OCH vilken runda sen! Den var precis den boost jag behövde för att spinna igång benen igen och jag påmindes återigen om varför jag springer. Ärligt talat känner jag mej som jag vaknat upp lite ur en dvala och bara: “Jamen visst ja! Jag BEHÖVER detta för att må bra.” Nu känner jag mej pigg, glad, lycklig över att kroppen verkligen fungerar och ja, tamejtusan om jag inte känner mej snyggare också…hehe

I alla fall: Det kändes faktiskt en aning trögt att ge sej ut idag men mitt vanliga knep fungerade. Det är att sätta på mej löpkläderna och kliva utanför dörren innan jag hinner tänka för mycket. När jag väl sprang iväg kändes benen väldigt pigga och ja, hela rundan kändes så, pigg liksom. Jag vet inte hur jag ska förklara men det känns mer och mer som att jag faktiskt SPRINGER, inte liksom lunkjoggar. Och ja, det blev en bra tid: 5,07 km på 31,57, förra PB var 4,99 km på 32,12 (Kan en ens kolla exakt på vilken tid en passerar 5 km på, på runkeeper?) så jag är mer än nöjd!

Advertisements

Dagens spring

image

Det blev en liten tur idag. En på tur i sånt där sagobokssnöfall i en värld som glittrade vackert. Jag tog mej 5 km i 6.42-tempo och det är jag ändå nöjd med, med tanke på nysnön. Nästa vecka blir det Dalarna för min del men sen ska jag verkligen försöka styra upp min löpning lite mer med ordentliga långpass och lite intervaller. Jag vill dock fortfarande njutspringa mycket eftersom jag verkligen älskar det och mår så himla bra av det. Det är lite som min medicin helt enkelt.

Hoppas förresten att ni har en fin lördag! Själv ska jag snart börja göra mej iordning för kvällens födelsedagsmiddag. Ska bli så härligt att vara lite social!

Dagens spring, att vara iakttagen och att ha lite ambitioner

image

Det blev en mycket lugn 5-kilometersrunda idag, för att trycka lite på startknappen. Det är konstigt egentligen, jag kan känna mej hur trött som helst, vardagliga sysslor känns oöverstigliga men efter lite kroppslig ansträngning känner jag mej mer på gång. Saker struktureras upp och sorteras upp i mitt huvud när jag springer, utan att jag ens tänker på det. Naturligtvis vet jag att det finns tillfällen när kroppen BARA behöver vila också men idag var inte en sån dag.

I alla fall, jag sprang mina vanliga 5 km och upptäckte att jag tydligen varit iakttagen under mina rundor. När jag sprungit en bit så mötte jag en man som skrek: “-HURTBULLE!” så det ekade över hela samhället. När jag kom lite närmare hojtade han: “-Springer du VARJE dag, eller?”. Han såg liksom lika delar imponerad och provocerad ut. Jag väljer att tycka det var lite kul. Tråkigt bara, att jag inte hade något mer snärtigt svar på lager än: “-Nä, inte riktigt”.

Även om dagens runda var en av bekväm sort så funderade jag lite: Börjar bli sugen på att lägga in en lite högre växel! Som det är nu så springer jag på känsla enbart – Fort när det känns bekvämt och sakta när det känns dito. Är sugen på att lägga in lite intervaller och dessutom skulle jag vilja få till minst en milrunda i veckan. Mest för att se vad det ger och för att jag inte ska fortsätta lunka mej genom tillvaron 4-ever. Jag har ju också 5 km under 30 min som mål och det kanske behövs lite mer krut för att komma dit? Just nu ligger PB på 32.12.

Dagens spring och en utmaning till mej själv

image

Jag blir aldrig riktigt klok på det här med humöret, formen och löpning. Jag var ju rätt opepp idag, ändå resulterade det i en otroligt skön runda. Jag sprang den där med backen som jag tyckte var så otroligt jobbig sist. Idag: Inte alls lika jobbig och dessutom la jag till en bit på slutet. Även om jag inte skulle fokusera på tid idag så kan jag konstatera att det gick snabbare än förra gången jag sprang samma runda, fast kortare. Men som sagt: Så skön runda, sprang i behagligt tempo, -7 ute men jag hade precis rätt kläder på mej och frös inte eller blev för varm. Dessutom vindstilla! När en kommer in i det där tempot när fötterna bara tuggar påoch tankarna flyger iväg… Det är så oerhört skönt och precis där var jag hela tiden idag.

Och så har jag tänkt ut en utmaning till mej själv! En utmaning jag känner lite så här inför:

image

Så här: Jag blev ju så otroligt frustrerad igår när jag inte klarade de där plankorna där man står på armbågarna och klättrar upp på händerna och ner igen.Inte en endaste en klarade jag? (Fattar du inte vad jag menar så finns övningen i videon i detta inlägg, ungefär 2 minuter in i programmet). Ännu mer frustrerad blev jag när jag pratade med min bror och hans tjej drog 10 ba sådär. Inte för att jag är förvånad alltså, men ändå, JAG VILL OCKSÅ KUNNA!

Men i alla fall, för att göra det hela lite intressantare så tänkte jag att ni ska få en video på hela grejen när jag klarar det. Är inte det lite kul? Eller är det bara…eh…jag som tycker det? Tre tänkte jag att jag minst ska klara. Det kan hända att ni kan få en video på läget idag också. Det beror helt på hur mycket jag känner för att förnedra mej. Har ingen aning om hur jag ska göra för att komma dit eller hur lång tid det tar? Antar att det gäller att träna core, rygg, axlar och armar, förutom själva övningen då?

Tips? Nån?

1:a styrkepasset (och jösses, jag är klen)

001red

Lovade ju igår att jag skulle ha rapporterat två styrkepass här på bloggen innan veckan var slut. Tänkte idag att det inte var någon idé att spilla någon tid och bestämde mej för att köra ett. Hittade detta här under hos SuperFifi och tyckte det såg bra ut. Det fick det bli!

Själva upplevelsen? Ja, alltså, jag lever ju fortfarande men det är knappt. När en kikar på pass på internet (i alla fall jag) så tycker en allt ser så skuttigt och lätt ut (i alla fall jag). En till och med kanske tänker: “En kanske skulle välja något hårdare? En vill ju ha resultat!” (I alla fall jag).
Det var mycket övermodigt tänkt av mej kan jag säja!
Jag är verkligen så himla klen i armarna och överkroppen, flåsmässigt går det dock bra men det var ju inte det som var grejen här. Om ni tittar på programmet ser ni att det är en övning där en ska stå som i plankan på armbågarna och sen klättra upp med en arm i taget till handstående (som om en skulle göra en armhävning). Det SER så himla simpelt ut! Men jag blev stående, vajande med en hand i golvet och kom ingenstans. Det fanns INGEN styrka att trycka ifrån med!

Nu kanske detta låter deppigt: “Buhuhu, jag är så svag”? Men jag är inte ett dugg deppig, bara enormt taggad! Jag ska minsann också kunna studsa omkring så där. Studsa ned och göra en armhävning eller lyfta hantlar. Måste säja att själva programmet var väldigt bra (förutom att jag inte riktigt hängde med då). Det känns som att hela kroppen fick en omgång vilket var precis det jag var ute efter.

Tills nästa gång tror jag att jag ska köra utan videon men sno några övningar från den eftersom jag gillade dem, dock inte hastigheten just nu. Målet blir att kunna köra igenom hela cirkeln (heter det va?) med äran någorlunda i behåll.

“morgonyoga”

image

image

Jag vill hävda att jag morgonyogade idag! Vissa nogräknade personer skulle nog säja att det mer var en typ av sen förmiddagsyoga, men jag väljer att inte lyssna på dem. Dessutom…DESSUTOM körde jag denna morning flow yoga-rutinen och då måste en väl ändå kalla det morgonyoga? Visst? Egentligen kanske detta passet var i svåraste laget för mej, ska nog ta ett nybörjarpass nästa gång. Fast trots ihärdigt pustande (p.g.a kommer alltid fel i andningen och får liksom byta på halva andetaget) så kände jag mej behagligt pigg sedan. Min rygg och mina axlar som ofta är stela när jag vaknar väcktes till liv och pirrade skönt.

Och ja, jag VET att benviftandet på understa bilden inte är typisk yoga men jag ville illustrera någon form av rörelse. Ok?

Dagens snöiga spring

image

Det blev en springtur tidigare idag. Så himla skönt! Det var ett tjockt lager nysnö på marken och snöade som attan men jag njöt faktiskt. Eller, när jag springer min vanliga fem kilometersrunda så brukar jag vända på ett ställe och springa samma väg tillbaka. Fram till vändningen var det underbart: Vinden i ryggen, snöflingor som singlade ned, tyst och lugnt och bara knarret från mina skor. När jag vände så fick jag istället vinden i ansiktet och så tilltog snön så mycket att det plötsligt var svårt att se. Men på något vis är det härligt det med, på sitt lilla kämpiga vis. Och extra härligt var det att komma hem efter rundan, blöt och lite frusen och hoppa ned i ett varmt bad. Livskvaliten på det liksom! Tänk att jag inte hade detta i mitt liv för lite mer än ett halvår sedan. Jag är så otroligt glad att jag har det nu!

Själva rundan gick ganska sakta*. Det var länge sedan nu, som jag var nere och nosade på det där 7-tempot, men idag slutade det på 5.05 km och 7.20-tempo. Det är så mycket tyngre att springa när det ligger snö på marken men jag tänker att det är toppen för benmusklerna.

* När jag skriver “sakta” så menar jag vad som är sakta för mej just nu. Vad som är sakta och fort är så olika från person till person, därför ville jag säja det.