En dag i matens tecken

image

Jag har hunnit med annat idag också, förutom att pyssla med bloggen. Vi ville hitta på något en ledig fredag så vi bestämde oss för att åka och kika på den relativt nya saluhallen i Västerås, detta trots det ganska motbjudande namnet för ett veggo som mej: ”Slakteriet”. Fast om en bortser från namnet och de långa köttdiskarna så var det fint, lite industriell känsla så där. Och så fanns det en fair trade-butik och sånt gillar en ju. Dessutom kan en äta där, även vegetariskt så det blev en falafel till mej -god, men ingenting går upp mot falaflarna i Malmö.På hemvägen åkte vi förbi Veggoköket, en också ganska nyöppnad butik som gör egna, veganska charkuterier. Där blev det lite grejer köpta. Visar er imorgon!

Advertisements

Fredagskväll och lite själslig hälsa

image

Vi ägnar oss åt själslig hälsa här. Efter en dag ute i det kalla, snöiga  känns det verkligen underbart att sjunka ned i soffan, framför brasan med ett glas vin. Sen blir det  ost, kex och krusbärsmarmelad också – Alltså..åh, gottigheten i det!

Det är lite så jag ser på detta att äta hälsosamt överlag: Jag äter bra merparten av tiden men låter också det som inte tillhör min vanliga kostplan slinka in ibland, bara av den enkla anledningen att det är GOTT!

Hoppas ni också äter något gott ikväll!

Tillbaka på banan och raw- nyfiken

image

Meh, vad MÖRKT det är hela tiden! Jag vaknar på mornarna och tror att jag är uppe med tuppen för att senare konstatera att klockan faktiskt är närmare tio än nio. Inte för att det gör så mycket. Vi är lediga ett tag till här, eller ja, D är ledig och är han ledig följer jag med i någon slags semesterlunk.

Men hörrni! Vad skönt det är att vara på den inslagna banan av bra mat och träning igen. Kroppen tackar mej redan. Det är egentligen inte klokt vad jag mår lattjo av socker, massor med kolhydrater och sparsamt med träning. Det är illamående, blodsockerfall och en mage som inte riktigt vet hur den mår. Det känns redan att jag åt bra mat igår. Kroppen gjorde sej *slurp* av med vätska omgående, magen är lugn och jag känner mej piggare.
Apropå bra mat förresten: Jag känner mej lite raw-nyfiken. Den där salladen igår var verkligen så himla god och dessutom kändes det för himla fint i kroppen att ba: “-Här! Vitaminer!” En annan sak som förvånade mej är att magen tog det hela bra. Jag menar 1/2 halvt huvud rå blomkål, inte för att jag åt hela,  men en tänkte ju att det borde få…ehm.. konsekvenser….  Men nej, inga som helst obehagligheter.
Jag tror ju inte att jag kommer och bli strikt raw food:are men någon gång i veckan vill jag absolut äta sån mat. Raw sushi känns som om det är nästa grej att testa!

Och hej rena Januari (och resten av året)!

image

image

Efter att vi kravlat oss upp ur sängen efter lång sovmorgon så tog vi oss en promenad till en pizzeria och åt en sedvanlig nyårsdagspizza. Den där pizzan var noga inplanerad. Min matfilosofi runt jul och nyår har varit att äta precis vad jag känt för men att inte överäta eftersom jag inte mår bra av det. Det har gått väldigt bra och jag har gått upp väldigt lite under dessa dagar, mest vätska skulle jag tro eftersom jag ätit mer kolhydrater än vanligt.  Det känns också så skönt att inte ha samma laddade förhållande till mat längre. Jag “passar inte på” att äta massor för att jag får. Jag äter lagom av det jag gillar och är nöjd. Jag känner mej fri helt enkelt!

Men i alla fall, tanken har hela tiden varit att avsluta mitt mer kolhydratsrika ätande med den där nyårsdagspizzan. Nu är det tillbaka till normala matvanor, de som jag mår bäst av och inte blir så…ehm..taskig i magen av. Jag ska försöka boosta extra nu i Januari, dra ned på mejerier och äta näringstät, vitaminrik och GOD mat. Naturligtvis vill jag ju äta så hela året men Januari blir en rivstart med lite extra omsorg om vad jag stoppar i mej. Men jag tänker ALDRIG, aldrig bli fanatisk. Jag vill äta för att leva, inte tvärtom.

Ett annat sorts ideal och träningsbloggar

Det är något som skaver i mej, som jag måste få ur mej. Kanske är jag helt ute och cyklar och då får ni ryta till. Men i alla fall: Om en ser på träningsbloggar så är det som en egen lite värld och i den världen finns ytterligare två världar: De som fokuserar på kropp och magrutorHur tränar man den kroppsdelen till perfektion och hur ökar man förbränningen (Dessa kan det fnysas lite åt) och så finns det de som vill stå för de sunda idealenpratar om en stark kropp som funkar, utseende är inte så viktigt här (Dessa ses som lite “finare”). Jag vill ju gärna tillhöra den senare kategorin, alla gånger. Fokusera på glädjen i träning, på balans i tillvaron.

Men vad är det som skaver då? Jo, i de senare nämnda träningsbloggarna har jag sett att när det pratas om s.k dieter, så är det i ett nästan raljerande ordalag (ja, detta är en generalisering). Människor nämner lchf, 5:2, paleo o.s.v i ett och samma andetag med en fnysning. Det är FULT att hålla på med dieter. En ska minsann kunna äta socker och pasta ibland. Ha balans! Jag fattar att en säjer så här för att en vill stå för sunda ideal, att en vill peppa andra att ha sunda tankar kring mat. Det är bara det att när jag sitter där med tappade överflödskilon p.g.a lchf så känner jag mej inte riktigt lika värdig, lika härligt sund när någon (ofta med perfekt kropp enligt rådande ideal) säjer att en minsann inte ska hålla på med dieter. Det skapar helt enkelt lite ångest. Varför är jag en sån som inte bara kan ha balans och äta lite av allt och ändå vara smal? Förstår ni hur jag menar? Nu har jag i och för sej hittat min balans och kan faktiskt äta lite av allt, men det kunde jag inte förut. Innan skapade detta ännu mer ångest eftersom jag inte var lika perfekt.
Det jag menar är att detta skapar ännu ett ideal som kan vara svårt att leva upp till.

Fast vad vill jag då? Vill jag att människor ska sluta skriva om sitt sätt att äta? Nej, det är ju bra på ett sätt också. Men kanske att en slutade vara så hård mot dieter som faktiskt funkar för människor. Som får folk att må bra. Kanske att en var lite mindre dömande inför andras val.

Vad tycker du?

Socker

Jag är verkligen inte en sockerråtta och det är jag så tacksam för. Känner inte alls igen mej när folk pratar drömmande om choklad. Fast det är ju inte så att jag inte har laster, bara inte så mycket sött. Men jag är tacksam eftersom jag vet hur många som verkligen kämpar med sockersuget. Det verkar verkligen jättejobbigt.

Fast det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Jag har ju inte något speciellt sug men kan såklart tycka att det är gott med något sött ibland. Men när jag inte äter sött så ofta (Jag köper godis max 5-6 ggr om året skulle jag gissa) så märker jag verkligen hur kroppen reagerar på det. Idag har jag både druckit julmust, ätit lösgodis och lussekatter och jag blir verkligen helt speedad, alldeles nipprig och kan inte sitta still. Sen blir jag sockerbakis och nästan lite sur. Såhär: Jag tror inte socker är farligt någon gång ibland men när en tänker på hur mycket som konsumeras, och av små barn, så blir en faktiskt lite rädd.

Hur är ert förhållande till socker?

Därför är jag vegetarian

image

I can rest when I’m dead-Suzan har skrivit ett väldigt viktigt inlägg om framkomsten av hur vissa grisar faktiskt mår hos svenska köttproducenter, om alternativ och om köttkonsumtion. Jag tycker att det här med min egen vegetarianism är ett svårt ämne att ta upp. Missförstå mej rätt: Jag är otroligt stolt över att vara vego, jag berättar det gärna. Att sluta äta kött är ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv. Men. Jag tycker det är svårt på grund av att människor lätt tar illa vid sej i en vidare diskussion, tror att jag tycker de är sämre än mej, att jag tycker de är barbarer som äter kött. Sen finns det också de som går i aggro-mode på en gång, pepprar mej med argument om varför jag BEHÖVER kött. Jag tycker båda de här företelserna är ganska jobbiga.

Jag  tycker inte att jag är bättre än någon annan. Samtidigt tycker jag att jag i köttfrågan tagit ett bättre beslut – Det måste jag ju, annars finns det ju ingen anledning för mej att vara vego. Men jag kan absolut inte heller sitta på höga hästar eftersom jag faktiskt nyttjar varor som exploaterar djur på andra sätt, fast det skavar lite i mej. Jag gör det kanske av vana, kanske av lathet och bekvämlighet precis som många andra äter kött av samma anledningar. Jag äter mjölkprodukter, jag äter ägg. Även om jag väljer eko så är det ju djur som exploateras och uttnyttjas för dessa produkter.

Men varför väljer jag att inte äta kött, inte köpa läder eller pälsprodukter då? Av anledningar som det som Suzan skrev om. Hela min kropp skriker: Nej! INTE RÄTT! Det är alltså inte svårt för mej att välja bort såna produkter. Jag får rätt ofta frågan om jag inte saknar något? Ofta med exemplet: En biff? Alltså, näe! Fy vad äckligt. När man levt så här ett tag blir tanken på att äta någon annans döda muskler lika äcklig som om någon skulle erbjuda mej ett fat bajs (jo, faktiskt). För att inte tala om hur äckligt det faktiskt smakar. I julas förväxlade jag mina quornfärsbullar med de vanliga när jag gjorde en köttbullsmacka – Det var så vidrigt! Köttbullar smakar inte alls som jag mindes dem. Det var en sötaktig, unken smak. (Nej, det var inget fel på köttbullarna). Det var mina smaklökar som förändrats.
En annan anledning är ju hur mycket djur som dör i onödan. De föds upp, slaktas, en del hamnar på tallriken och en stor del slängs bort. Vi kastar ju nämligen otroligt mycket mat i våra hushåll.

För att avsluta: Måste du absolut ha skinka i Jul? Var noga med vilken du köper, bäst är ju närproducerat där du har koll på hur grisarna mår. Eller ja, allra bäst är ju en sån där vegansk Suzan tipsar om i sitt inlägg. Testa något nytt vet jag och gör en god gärning för någon lite nasse!