Jag bloggar lite uselt när jag är här i Dalarna. Orkar liksom inte dra fram datorn. Mobilblogg går ju i och för sej, det är ju det jag gör nu men det blir inga längre, genomtänkta inlägg då.
Fast jag tänker på en hel del saker jag vill skriva om sen, bl.a detta inlägg: “En halv banans galenskap” som jag läste hos Upp och hoppa.
Men en sak kan jag med säkerhet säja om den saken nu: Jag är så glad att jag hittat glädje i träning, att jag äter mej mätt trots att jag vill gå ned i vikt, att jag har balans i den delen av mitt liv. Det går så lätt då, utan kamp och plåga, utan förbud, skam och hunger.
Charlotta Sofia springer & trimmar 
Men gud, en halv banan?? Det låter ju som en ätstörd person som tänker så. Sorgligt…
Visst gör det!? Det kan ju iofs vara en knasig formulering men ändå.
Har läst Sofys inlägg…så galen värld.. Njut nu i Dalom och ladda batterierna. Massa kramar! ❤
Ja, jag kan få spel på alla konstiga regler om hur man bör äta. Jag vill aldrig komma till den punkten att jag ursäktar en halv banan.
Ja, jag njuter, lovar!
Stor kram