När jag började skriva den här bloggen startade jag också ganska omgående “resan mot favoritjeansen”. Det uppdaterades också en del om vikt, tankar kring varför jag ville gå ned och så vidare. I alla fall så kom jag ju i de där jeansen till slut och slutade skriva så mycket om detta med vikten, dels för att jag inte ville att detta skulle bli en “viktblogg”, dels för jag inte visste hur jag skulle skriva om fortsatt nedgång utan att börja redovisa siffror och kilon och det ville jag inte. Dessutom tycker jag att det är ett svårt ämne att skriva om på ett bra sätt med tanke på snedvridna ideal, utseendehets o.s.v.
Men i alla fall, nu känner jag att det är dax för en liten uppdatering på hur det ligger till nu. På det stora hela känner jag mej nöjd med min kropp, den är fin, fungerar. En balans tycker jag också att jag hittat och lyckats hålla men till och från, sen efter jul ungefär, så känns det som jag halkat lite. Det är egentligen inte en så stor grej, jag har inte gått upp något, men inte heller ned. På något sätt känns det som att jag, när jag kände mej lite deppig, liksom försökte återvända till gamla vanor. Lite som att det var tryggt och känt. Jag har tidigare skrivit om att framgång kan skrämma mej, att jag omedvetet försöker backa tillbaka i gamla hjulspår -det trygga. Därför har det varit en liten inre kamp ett tag, som om min hjärna vill en sak och det undermedvetna en annan. Men jag tänker inte gå tillbaka, istället gäller det att få de båda att vilja samma sak. Bara att ha identifierat detta hjälper en hel del, då vet jag liksom vad jag tampas med. Bäst mår jag ju när jag har balans, äter bra mesta delen av tiden men inte förbjuder mej något. Så det är grejen just nu, att balansera upp.
Update: Inser att jag kan framstå som en enormt spretig människa som bara: “Åh, känner mej trygg med att träningen sitter” i ena inlägget och i nästa: “Jag har tappat balansen lite”. Men grejen är att just träningen känner jag mej trygg med, det finns liksom inga tvivel om att jag kommer hålla i. Det är detta med vad jag äter som svajjar lite.